Att förlåta och att få förlåtelse

Det kan till en början finnas en viss tillfredsställelse i att gå omkring och vara bitter, arg och
sårad, men ingenting blir bättre av det utan det skadar oss när vi istället för att förlåta och
försonas följer de gamla uttryck, som att ”ge igen för gammal ost” och ”hämnden är ljuv”.
I bönen Fader vår får vi lära oss att bedja, ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem
som står i skuld till oss.” Man kan säga att en betydelse av ordet förlåt är att fatta ett beslut
en viljehandling som inte har med känslor att göra. Man måste börja så. Det går inte att
vänta på känslor. Det handlar om att lägga ner sin rätt att vara bitter och besviken och välja
att förlåta och välsigna.

Det kan vara svårt att förlåta den som gjort oss illa, och det är lätt att ge näring åt ilska, men
att gå omkring och bära på bitterhet i sitt hjärta påverkar oss negativt både fysiskt och
psykiskt. Bitterhet och besvikelse kan också hindra oss att se våra egna fel och brister
eftersom skulden överförs på någon annan. När vi förlåter, och försonas med någon som
gjort oss illa så bidrar det till läkedom både för oss själva och för den vi försonas med. Att
förlåta någon som handlat fel mot oss, är ett beslut vi tar.

Paulus skriver i sitt brev till Efesierna 4:32 ”Var istället goda och barmhärtiga mot varandra
och förlåt varandra, såsom Gud i Kristus Jesus har förlåtit er.”
Vi kan även behöva förlåta oss själva för fel vi gjort när vi skadat både andra och oss själva.
Grämelse, självförakt, skam och skuld för gamla misslyckanden verkar nedbrytande på både
kropp och själ. Det hjälper inte att förtränga, sopa under mattan som vi säger ibland, utan vi
behöver förlåta oss själva och lämna det gamla bakom oss. Det kan även behövas ett
själavårdande samtal med någon man har förtroende för. I Jesaja 43:18-19 har vi några
befriande ord ”Se inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något
nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och
strömmar i öknen.” När gamla händelser som plågat vårt inre är uppklarade och borta kan
Guds kärlek och ljus ta plats i vårt inre.

Några exempel från böcker.
Sebastian Stakset berättar i sin bok: Bara ljuset kan besegra mörkret.
”Det föddes en enorm längtan inom mig att be om förlåtelse. Nåden som hade räddat mig
var lika stark som oförtjänt. Jag måste få säga förlåt. Min själ vred sig av ånger. Jag började
be till gud om min familjs helande. Sedan var det dags för handling. Jag började med pappa.
Vi tog en promenad i parken vid hans jobb. Grönskan blomstrade och himlen var klarblå. En
bra dag för försoning. Det fanns bara kärlek, förlåtelse och en öppen famn hos pappa.”
Sedan gick Sebastian vidare och fick förlåtelse och försonas med övriga i familjen.

Sebastian Staksets fru Isabella skriver i sin bok Genom krig och fred ”Och nu gav Jesus mig
en uppgift. Förlåt honom för allt han gjort” ”Jag tog ett aktivt beslut att förlåta Sebbe och att
villkorslöst älska och stötta honom. Det var det bästa beslutet jag kunde ta. Detta öppnade
dörrarna till frihet i vårt äktenskap. Tacksamheten min man upplevde av denna förlåtelse
gjorde honom till den finaste och mest trofasta mannen jag kunnat drömma om.”
”Om jag hade hållit kvar vid oförlåtelse och bitterhet hade jag aldrig fått det vi har idag.
Förlåtelse är det starkaste vapnet som finns. Den desarmerar fienden totalt.”

Från Elise Lindqvist bok Ängeln på Malmskillnadsgatan
Att förlåta är inte en handling i svaghet. Det är en handling som fordrar mycket mod.
Att förlåta betyder ”släppa fri”. Den du släpper fri är du själv.
När du förlåter betyder det inte att du har glömt. Det innebär endast att du släppt ditt
beroende till den oförrätt du anser dig ha åsamkats av någon eller dig själv, och därför inte
längre plågas av din bitterhet. Allt vi behöver för att kunna förlåta är viljan att göra det.
Sedan sköter Gud resten.
Det är inte bara bibliskt att förlåta. Psykologisk forskning visar att förlåtelse gör människan
både friskare och lyckligare.